jorgenastonson.blogg.se

Låt mig få presentera mig. Jag är Jörgen Astonson. I min lilla skärva av offentlighet har jag drivit blott en tes: SD är lika med rasister. Vilket också är namnet på min facebooksida.

Min fru har hittills föredragit att jag inte använt mitt eget namn. För sådana är ju nu en gång våra motståndare. Facebookar man om Sverigedemokratiskt hat får man direkt kvitto på just detta. Man behöver inte bevisa någonting, det gör de helt själva. Ironi är inte deras starka sida. Inte mycket förstår dom heller hur andra delen i deras namn, (-demokraterna) blir ofrivillig humor. En bittert ironisk humor. Men hata kan dom och det är man gärna utan.

Jag driver min tes bland annat genom att strö hitlerreferenser längs min väg. Det piggar alltid upp tycker jag. Men vi som vill använda Hitler som referens i debatten har det inte lätt. Hjärtan slår dubbelslag av bara namnet. De flesta verkar bara se gaskammare och krematorieugnar cirka 1944. Det himlas med ögon. Man sägs ha förlorat bara av att försöka. Annars finns där alltid någon mallig namndroppare som just lärt sig att stava till Godwin och hans lag. Den anses förlöjliga och förminska så det räcker.

Och ja visst är den Hitler oanvändbar i den politiska diskussionen. Summan av Hitler. Fast det aldrig är den Hitler man menar. För det är ju den unge outsiderhitlern, från före makten man menar. Och då måste man skala bort det som kom sen. Och man måste skala bort allt det som blir anakronistiskt. Inte många fixar detta har jag märkt. Men vilken bild hade vi egentlige haft av Hitler idag om man hade stoppat honom runt 1938? Inga hjärtan hade slagit dubbelslag då.

Det som händer sedan, från mitten av trettiotalet är exempellöst. Ändå måste man påminna om Hitlers väg till makten. För den är inte exempellös.

Fast det alltid är just den lille fjanthitler man menar. Denna lille mans exempel och det partiets metoder är lika relevanta idag. När de blockerar riksdagens arbete för att ställa till kaos i demokratin och för att söndra denna. Det är bara demokratiska partier som förlorar på sådant och detta vet SD. Syftet är att tvinga fram nyval. Inga demokratiska partier arbetar så. Give’em Hell som Åkesson kallar det.

Tänk en gång till innan ni plockar bort hitlerexemplet ur den politiska ekvationen. Hitler har skrivit standardverket, alla fascisters manual och den följs punkt för punkt än idag. Vi måste prata om detta. Även fast han blev exempellös sedan. Eller just därför. För galenskap som får fäste har en förmåga att stanna och eskalera. Och fäste har det redan fått.

Jag kan inte komma på något parti i vår del av världen som är lika grovt rasistiskt och som nått sådana framgångar i modern tid som Sverigedemokraterna. Glöm de framgångsrika högerpopulistiska partierna i våra grannländer. SD är andra doningar. De skulle aldrig fungera i Norge och Danmark. Där fick man göra upp med sina nazister. Till och med från denna sorglustiga skara partier är SD isolerade. SD är paria där också. I Tyskland hade SD med största sannolikhet blivit förbjudna direkt 1988. Men i Sverige är man mer aningslös. Det är som om svenskarna tänker att nu när de blivit stora här stora kan de väl inte vara så farliga. Men storlek ursäktar ingenting.

Sverigedemokraterna tycker på fullt allvar att det är odemokratiskt när inte 13 procent får vara med och styra. Extrapolera detta till vad de skulle tycka om de hade 30-40 procent. Det skall vara synd om SD för de är i opposition som tredje största parti, odemokratiskt. Att Socialdemokraterna haft sjutton års ökenvandring i opposition bara de senaste fyrtio åren (som största parti) lyckas helt passera deras händelsehorisont. Sådant är avslöjande. För det är koftan. Den där satans offerkoftan. Den finner man annars bara hos psykopaten med grandios självbild. De andra åttiosju procenten är helt enkelt inte grandiosa.

Hitlerreferensen bränns allra mest när SD pekar ut en minoritet och skyller allt på denna. Dubbel eller trippelbestraffar. Exploaterar rädsla, okunskap och hat. Hat som affärsidé. Tänk ett parti som har detta som sin kärna! Något parti har rättvisa, ett annat kanske Liberalism. Men SD:s kärna är alltså hatet mot en minoritet. Då finns faktiskt ingen annan referens än hitlerreferensen att ta till.

Eller när de hittar mönster där det inte finns några. Sånt är inte grandios självbild, det är snarare paranoid schizofreni. När Hitler såg en sionistisk världskonspiration ser Åkesson en islamisering. Samma skit. En paranoia som redan lett till massmord på Utøya arton mil från Sverige. Mönster som finns i verkligheten är man dock blind för. Faktaresistensen. Tänk ett helt politiskt parti med en världsbild som bygger på myten om en stor illasinnad islamisering i Sverige. Hur pratar man ens med sådana människor? Och vi som inte ens borde använda H-ordet!

Det finns stora likheter med den lilla mannen med den fula mustaschen. Men det handlar naturligtvis inte om diktatur och koncentrationsläger. Det handlar om att fascister bara kan sälja destruktiv politik. Annars finns de inte.

Det måste vara bekvämt för dem att ha monstret Hitler som skydd från de hållbara referenserna. Fast annars finns ju alltid anakronismen. – Det ser man väl vem som är nazist – Nazister har bruna uniformer – Nazister heilar och uttalar sin rasism helt öppet. Fascister också.

Men sådana fascister kommer aldrig någon vart igen. Fascismen byter alltid skepnad mellan varven, byter språk, byter namn. Som ett adaptivt virus vet fascismen hela tiden hur den skall anpassa sig till nya tider. Annars vore den verkligen helt ofarlig. Så när jag säger att Sverigedemokraterna är fascister och rasister då har jag naturligtvis inte en tanke på någon despotisk bunkerhitler.

Eller omvänt, om Hitler hade varit verksam idag så hade han vetat att ta sig runt de fallgropar som finns nu. Han hade också varit smart nog att undvika de ord som är dåliga för affärerna. Om Hitler vore verksam idag hade han inte varit en artonhundratalsmänniska i lederhosen och då hade han nog inte haft så mycket världskrig och folkmord i tankarna heller. En sådan Hitler hade inte ens hatat judar. Vad kan förresten vara mer mal Place i Sverige idag än judehat (indianhat kanske). Det säljer inte längre. Nej nutidshitler hade naturligtvis valt ut muslimerna åt sig att hata.  Då är man tillbaka i business.

Fascism idag handlar inte så mycket om att stänga ner demokratin. Jag har svårt och tro att pojkar som är födda efter The River och som läst ekonomi i Lund vill tända eld på riksdagen och avveckla demokratin. Fascismen idag handlar mycket mer om föraktet för svaga och behövande. För det annorlunda och främmande. Fascismen är också intoleransen. Den visar sig naturligtvis inte bara i Sverigedemokraterna. Men det är bara Sverigedemokraterna som byggt upp ett stort parti på detta. Och inte måste de förneka sin rasism så särskilt trovärdigt heller. Fast det är som en elefant i rummet.

Alla vet.
Att de vet.
Att vi vet.

För de som verkligen vill tro på SD (eller åtminstone vill kunna låtsas tro) spelar sådant ingen roll. För dem räcker ett pliktskyldigt litet nekande. Om så hela SD-armen är nere i syltburken. Samt att man byter ut ordet ras till ordet kultur. Allt annat lika. Det är inte SD:s kommunikatörer som är genier. Det är snarare målgruppen som är själva motsatsen till genier, om ni fattar hur jag tänker.

Då gör det inget att det finns ett helt system av rasistiskt näthatande ledare och förtroendevalda.
Och ett heltäckande mönster med rasistiskt principprogram, klockrent rasistiskt motionerande och voterande samt partikultur. Plus en anskrämligt rasistisk historia som faktiskt liknar tyska trettiotalsnazister på riktigt och inte bara till strategi utan också högst reellt. Men när just denne misstänkte förnekar brott (och bara den) så tror man på den. Hur konspirationsteoretisk man än må vara i alla andra sammanhang. Ity att ock godtrogenheten är godtycklig. Man tror det man vill tro helt enkelt. Försök resonera med sånt.

Tvekar ni ändå? Facebooka att SD drivs av hat så skall ni få se vad de drivs av.