Normaliseringen av SD och rasismen är visst redan klar

 

Normaliseringen av SD och rasismen är visst redan klar. Kampen om publiken är nästan över. Den är avtrubbad nu. Det har varit en uthållighetsgren och publiken har helt enkelt tröttnat på att höra om SD:s gränslösa uselhet. Och det är faktiskt publiken som bestämmer. Låt oss få ha det normalt igen säger dom. Kolla på Norge och Danmark. Där har de släppt in populisterna och det var ingen fara.

Men det rasistiska SD kan aldrig jämföras med de populistiska Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti. Eller jämföra kan man alltid göra. Om Sverigedemokraterna är pest så är Fremskrittspartiet kanske nageltrång. SD är andra doningar. SD är inte så bra på att spela populister. Men de tjänar ändå på förvirringen.

Jag skall redan nu varna om att jag kommer att använda våldtäkt som referens senare i detta blogginlägg. Jag tycker inte att referensen är för hård. Jag tycker den är helt adekvat. Det får ni respektera. Och nu har jag varnat er.

Om nu SD är normaliserade så kanske man kan förvänta sig att de också har av-radikaliserats? Men nej tvärtom. De är segerrusigare än någonsin och djärvare än t.ex. inför valet 2014. Precis som Carl Bildt efter Sovjetunionens fall förklarade socialismen som död så utropas nu ock det förskräckliga PK såsom död. Och när konkurrensen om rasistväljarna hårdnar tvekar inte SD att åter börja tala mera klarspråk. Ehuru de enskilda företrädarna alltjämt varit nog så klarspråkiga på var sina egna håll hela tiden. Men sådant har ju aldrig SD tyckt sig behöva kännas vid.

Men PK är hur som helst död och skillnaden därav syns förstås inte främst på SD. Vissa av SvDs och GP:s ledare på senare tid skulle inte klara ett blindtest uppställda bredvid självaste Nya Tider. Vilken som helst av Alice Teodorescu eller Ivar Arpis texter om invandring hade varit yrkesmässiga harakiri bara för ett par år sedan men nu är de tidens melodi. Ni kan tänka att det är Glasnost för dom nu. Jag vet inte för vilka ni tycker detta är en seger men jag kan försäkra er om att det inte är en seger för de gamla medierna. Sånt här varar aldrig för evigt och efteråt kommer hela svenska folket att försöka våldtäktsduscha bort den skammen bildligt.

För det enda man kan vara säker på (vid sidan av att vi inget lär oss av historien) det är att SD-problemet löser sig av sig själv. Fascistexperiment slutar alltid med en räkenskapens dag. Och det kvittar vad man tycker om invandring. Det bor nästan två miljoner utrikesfödda och över en halv miljon muslimer i Sverige. Släpper vi in ett rasistiskt hatparti med rötterna i nazismen kommer ingen enda sak att bli bättre av det. Allting kan bara bli värre av det. Det är en naturlag. Visa mig ett enda undantag från den lagen.

Som sagt finns det en naturlag till. Den om att det kvittar vad historien lär oss. Man måste tydligen göra om misstaget själv. Förr eller senare. Precis där befinner vi oss nu. Alla hinder är undanröjda. Som alltid när högerextremister skall får vara med är de beroende av en benägen borgerlighet. Det är den delen av publiken som tröttnat. För bara ett par år sedan såg den nästan ut att vilja öppna sina hjärtan. Men det blev bara nästan.

Själv är jag Socialdemokrat och således aldrig helt utan skuld. Stefan Löfven borde nöjt sig med tillfälliga åtgärder förra hösten. Sverige måste inte ta emot 160 000 nyanlända varje år. Når det sådana nivåer är det rimligt att vidta åtgärder för att dämpa tillströmningen. Många anser nog att det rent av var deras plikt. Så långt var jag ganska lojal. Men det kunde man ge sig fan på att åtgärderna blev permanenta.  Först tyckte jag inte att det var särskilt svårt att parera segerrusiga SD:are som menade att det var ”deras” politik. För det var en helt annan situation. Men NU är det ta mig fan inte en helt annan situation längre. Alltså måste man ge dessa SD:are rätt. De som ville stänga gränserna redan när nivåerna var så låga som nu. Det är sånt som tröttar ut även mig.

Sluta ängslas över några procent hit eller dit i nästa val och gör det som är rätt istället. Den ängsliga sticka-upp-fingret-i-luften-politiken har ändå inte varit ett framgångsrecept. Man kan nog kosta på sig att regera för framtiden istället för nästa val. Vad betyder nästa valresultat i en stor konkurs.

Jörgen Astonson
SD är lika med rasister

Kommentera här: