jorgenastonson.blogg.se

Varför är du inte rädd för rasism Marcus Birro? Varför är du inte rädd för alla antidemokratiska reaktioner som följer på terror? Varför är du inte rädd för överreaktioner som den du beskriver i Italien? Varför vore du inte rädd för överdrivna mängder beväpnade poliser fast du ser så sydländsk ut? Varför är du inte rädd för fienden inom oss? Varför är du inte rädd för svenska högerextremister och terrorister som mördar och bombar fast de vart så mycket mer fatala än andra terrorister och extremister? Varför är du inte rädd när Hitlers arvtagare demonstrerar på 1 maj eller finns på bokmässan eller i Almedalen? Varför är du inte rädd när det släpps opinionsundersökningar där det neofacistiska rasistpartiet SD får över 20 procent? Varför är du inte rädd för att åka bil?

Det vore ju klädsamt om du någon gång skrev en enda rad om allt detta också. Eftersom våra egna reaktioner på terror är just det som skall göra det faktiska jobbet med att förstöra vårt öppna samhälle. Terrorn är bara en tändladdning. Själva bomben finns ibland oss. Det vore ju klädsamt om du någon gång skrev en enda rad om alla de dödsrisker vi människor löper var gång vi vaknar (men som vi skiter i). Många av dem hundrafalt större än risken för att falla offer för en självmordsbombare.

Du skriver aldrig om det. Men det är så vi bedömer dig Marcus Birro. Hundratals texter där det lika mycket är det du inte skriver som bildar mönster. Det är ett mönster du inte vill kännas vid. Tänker nog att luften är fri ni kan inte bevisa något. Men det är lika övertydligt som ett manifest. Men kan inte tangera SD:s retorik till hundra procent hela tiden och sedan svära sig fri bara genom att säga jag har aldrig varit sverigedemokrat. För ideologiskt hör vi aldrig ett ord som motsäger just detta. Själv föredrar du att tänka att du bara är för obekväm. Det är ju alltid lite heroiskt. Men du är inte obekväm du är bara inte relevant när du låter irrationella känslor få bli hela verkligheten. Vi kämpar alla med våra fördomar och rädslor. Kampen mellan mörkret och ljuset. Konsten är inte att vara helt fri från det mörka. Konsten är att bara inte bejaka det. Eller som SD, att göra politik av det.

För nej rädsla är ju inte rationell. Den kan vi inte hjälpa. Men det är klena argument i politiken. Eller överallt. Kunskap måste gå före fördom. Annars är vi bara dårar. Vi är ännu som oskulder inför den nya tekniken. Man kan tro att det aldrig vart en trafikolycka förut. Nu när de skickar ut puchnotiser varje gång en lastbil kör av vägen. Snart är det semestrar igen och sommarvikarier skall skicka ut notiserna. Förra sommaren kom det en notis om att en nittioettåring hade dött på ett vårdhem. Polisen kunde inte utesluta brott. Skall man döma av rubrikerna sker det väl tusen mord om året. Vi kan bara hoppas att vi lär oss skapa lite distans till det där.

Men allra först måste de som skriver i media själva skapa sig den distansen. Det är när du tappar den och låter den alternativa sanningen förblinda dig som du tappar din relevans. Du skulle kunna vara hur obekväm som helst och ändå vara mediahusens guldkalv. Men om du låter dig luras in i den där trumpverkligheten då får du skriva gratis som jag. Därför att det är värdelöst.

Skriv en text nån gång om hur stor del av all den här hysterin som är inbillad inne i våra huvud. Istället för att vara en kugge i denna southparkpanik. Det kan nog funka som terapi också. Om vi inte håller huvudet kallt är det kört. Skriv det. Det finns absolut stora problem som måste tas på allvar. Men det är inte skäl nog att gå runt på perrongen och svettas av rädsla för folk med ryggsäck. Iallafall inte mer skäl än till att drabbas av panik över att åka bil eller ladda mobiltelefonen på sängbordet. Skriv det.

Vem är det som är rädd? heter ett afzeliusalbum från 74. De verkliga farorna är det visst jag som är rädd för Marcus inte du.
https://nyheter24.se/debatt/886710-birro-vi-uppmanas-att-inte-vara-radda-for-terrorn-men-hur