jorgenastonson.blogg.se

Följande blogginlägg är förmodligen riktigt otaktiskt om det är likes (spridning) man vill ha. Frågan är vem det skall tilltala för det slår lite åt alla håll samtidigt. Men det kan inte hjälpas. Det är bara att käka i sig.

Motståndet mot SD dras med några allvarliga systemfel. Kanske har man hela tiden varit för defensiv till SD. Som om de ändå har lite rätt i sak och rena tal även om de förstås har ruttna värderingar. Motargumentet när SD säger att flyktingmottagandet kostar för mycket har alltid varit att, nej den kostar inte mycket. När man kanske skulle säga ja visst den kostar mycket, men det får den göra. Och vi invänder alltid att nej, vi har inte stor invandring. När vi kanske borde säga ja vi har jättestor invandring. Det är som om alla ändå enats om att själva problembeskrivningen, den där stor invandring är lika med problem är riktig. Att vår enda chans därför är att hokus pokus försöka förminska den. Naturligtvis uppstår ett trovärdighetsproblem då. Den som kan uppfattas som verklighetsfrånvänd kan aldrig övertyga någon. Det är så mycket mer som skiljer oss åt än att de hatar utlänningar och vi inte. Men just då kan man nästan tro att det är den enda skillnaden.

Så låt mig på en gång få slå fast att ja Sveriges invandring under senaste decennierna är mycket stor ställd mot jämförbara länder. Och ja flyktingmottagandet kostar mycket pengar som naturligtvis också behövs till  annat. Den etablerade idén går ut på att man aldrig skall ställa behövande grupper emot varandra. Men det är samtidigt inget fel i att erkänna att alla utgifter handlar om prioriteringar. Och nej det är inte alls säkert att flyktingmottagandet blir en plusaffär på lång sikt heller. Invandringen totalt sett är vi naturligtvis helt beroende av i detta infertila land. Om vi inte skall behöva jobba till sjuttiofem. Men just flyktingar som kommer från krig har inte de allra bästa av förutsättningar. Det är därför flyktingar har skyddsbehov. De måste faktiskt inte vara lönsamma lilla vän. Och det är svagt av oss om vi (låter det verka som) vi går med på den orättfärdiga värderingen.

Ungefär samma scenario utspelas om oroligheter i förorterna och mycket annat. Om bilbränder och stenkastning. Vi SD-motståndare föredrar att ifrågasätta om det verkligen kan vara så farligt. SD:s hatiska iver i dessa frågor får oss att utgå från att det är rasism att bara tala om eller ens erkänna problem i invandrartäta områden. Resultatet är att man indirekt ger SD rätt i de underliggande orsakerna. Varför skulle man annars försöka förminska problemen. Istället borde man säga jag fy fan det är för jävligt. Men det beror egentligen inte på etniciteter eller invandring. Utan det beror på den icke existerande integrationen. Vilket SD förresten inte vill se mer av. Hur fan kan de vinna den frågan?

Ännu värre är att rasisterna och antidemokraterna kan tyckas fått lägga beslag på några av de riktigt stora demokratifrågorna och gjort de till sina trots att de inte kan stava till demokrati. Nämligen de som rör jämställdhet och mänskliga rättigheter i den muslimska världen. Till och med ISIS tycks de vara mer beslutsamma emot. Givetvis är det bara som det verkar men det är illa nog eftersom sanningen snarare är den rakt motsatta. Inget parti är så kvinnofientligt och odemokratiskt som SD och de skall inte få framstå som bättre än de är bara för riktiga demokratikämpar och feminister lämnar walk over av rädsla för att framstå som islamfientliga. Det är ingen som är rädd för att klaga på liknande fel i Kina eller Ryssland. Men de muslimska länder som kränker demokratin och de mänskliga rättigheterna skall inte heller få någon freebie från oss bara för SD dominerar ämnet, drivna av sitt hat mot allt muslimskt. En människorättsaktivist måste klara av att hålla två saker i huvudet samtidigt även när dessa verkar kollidera. Det kan vi bli bättre på.

Jag önskar att jag inte behövt skriva följande rader då det låter som ett såå infantilt resonemang. Men i en verkligt sann och o-rasistisk färgblindhet ingår förutom att inga andra etniciteter är sämre än vi naturligtvis även motsatsen. Samma sak med religioner. De är inte sämre men inte bättre heller. Själv har jag alltid gett kristendomen på pälsen så fort jag kommit åt. Att denna nu mera lärt sig att nästan tåla sådant betyder inte att det kommit gratis. Biskoparna och kardinalerna har inte släppt det dit hän frivilligt. Det kostade människoliv att komma ända hit. Och den friheten är ingenting jag tänker släppa frivilligt heller.

Om nu Islam som institution är lite mindre skojfrisk om sig själv är det inte mitt problem. Jag förbehåller mig rätten att ge den precis lika mycket eller mer på pälsen som någonsin kristendomen. Det är förresten precis vad den behöver. Inte skall en ateistisk ”kristen” som jag behöva låtsas att jag älskar Islam heller! Skulle jag, den argaste religionskritikern jag känner frivilligt låta gemena sverigedemokrater få ta över min favoritgren? Det vore äckligt. Det är äckligt. Men varje gång jag säger något det minsta kritiskt om Islam tappar jag en hel drös följare. Kulturtanterna skiker i högan sky. När jag sa att burka är kvinnoförtryck sa de att jag är värre än SD. En gång tappade jag fem vänner som kallade sig Muhammed Ali på en enda dag.

En annan sak som får oss att verka som om vi har ”skygglappar” från ”verkligheten” är oviljan att ta höga opinionssiffror för SD på allvar. Visst visar webundersökningar högre siffror än telefonundersökningar men i senaste valet visade alla telefonundersökningar för låga siffror medan de högre websiffrorna visade sig stämma bäst. Hur som helst är det trenderna (upp eller ner?) som är intressanta och om samma institut visar på förändringar (med allt annat lika) kan det inte ignoreras. Att göra så är faktiskt att inte ”se verkligheten”.  It's not good business.

Vi antirasister måste sluta vara så ängsliga för vad andra antirasister skall tänka om det vi säger. Det är inte andra antirasister vi borde rikta oss till. Ändå är det precis så det har kommit att bli. Vad är det för mening med det? Då kan jag lika gärna lägga av. Är det den som hatar SD mest som vinner eller är det den som kör sitt eget race utan att fixera sig vid SD? Jag kastar inte bara sten i glashus här, jag vill riva ner det.

Inte minst borde vi ta misstron mot de övriga partierna på större allvar. Även de är för ängsliga och reduceras till administratörer i sin rädsla för att förlora ett par procent. Med den sortens flathet hade Socialdemokratin inte ens kunnat bildas. Och vi skulle snart klara oss lika bra med ett tjänstemannastyrt land. Jippie.